flickansaara.blogg.se

Har precis kommit ut ur duschen för ca 1h sedan.

En undersköterska gjorde flätor i mitt hår.

Nu har jag precis tagit kontroller som blodtryck, satration (syre och puls) samt tempen. Ligger på 38grader just nu. Känner mig lite småfevrig också. Törstig och har ont i huvudet.

 

Innan duschen började det att blöda lite ur stumpen. Så jag bad om förstärkning på stället så vi har lagt opdukar och tejpat tryck. Det har inte kommit genom något mer nu efter det.

 

Jag önskar läkarna kunde komma på något bättre omläggning. Tex att lägga omläggningsmaterialen lite utanför lindorna där lindan slutar på höften och så. Men dem lägger ju alltid med så lite marginal. Blöder det så kommer det ut på en gång vilket är så frystrerande, pga  det.

Dem får gärna lägga blodstillande också  på såren där det ofast blöder. Speciellt nu på fredagar då man ska hem sedan över helgen. Blöder dem hemma så förstör det en hel del för mig. Blir rätt osäker och vill inte göra någonting. 

 

Tycker jag alltid är på läkarna om önskemål. Dem lyssnar ibland och gör rätt likt mina önskemål. Det tycker jag inte är så mycket begärt? Det är ju jag som ska ha detta till nästa omläggning och jag som ska tycka att det känns bra. Då är det viktigt att omläggningen blir bra från början.  

Sedan har jag börjat fundera på vad läkarna säger ang såren och blödningarna. Dem säger att det ser fint ut och knappt blöder på omläggningarna. 

Ibland kännas det som att bara för det har sett fint ut på omläggningen och inte blödit så minskar dem omläggningsmaterial. Men det är ju hemma som det alltid går igenom kladd, vätska eller blod. 

Förstärk mycket från början!!! 

 

På tal om något annat. Mitt blodvärde låg på 76 idag. Vart tar blodet vägen i kroppen?

Första påsen påkopplad. Andra kopplas på efter. 

Nu ska jag avrunda och sedan käka. Fick in lite kvällsfika av undersköterskan. 

Idag har ytterligare en personal slutat på avdelningen där jag ofta vårdas. Jag tycker det verkligen är jätte tråkigt.

Den människan tyckte jag om väldigt mycket faktiskt. 

Men jag hade ärligt lite svårt för henne i början, men sedan släppte det och jag gillade henne mer och mer som sjuksköterska <3

Missförstå mig inte, alla är bra som jobbar. Men givetvis får jag som dem flesta andra på olika platser - Favoriter och människor man kommer extra bra överens med osv.

Det finns dessutom en hel del kvar som jag gillar extra mycket av personalen. Jag får hoppas på att dem inte tänker sluta av olika anledningar. Tyvärr har det varit så, att många av mina absoluta favoriter har slutat till och från på senaste tiden..

Jag hoppas att hon en dag kommer tillbaka. Hon var en fantastisk sjuksköterska och jag kommer att sakna henne på avdelningen! 

Kom ut från duschen för ca en timme sedan och ligger nu i sängen och ska käka kvällsfika. Är inte jätte sugen så det består av lite smörgåsrån och skorpa. Samt en kopp te och en glas proviva till. 

 

Tycker det är så trist att sjukhuset inte kan "festa" till det mer med sin mat när det är fredag.

Detta får jag nu idag:

 

• Falukorv

• (tre ton) persiljemos

• Bostongurka 

• Broccoli

 

 

Kom igen sjukhuset här i Västerås! Tycker att dem borde festa upp maten något iallafall?

Jag menar, många här i Sverige äter faktiskt lite godare till fredagar eller lördag (vissa t.om både och)

Tror det skulle uppskattas av patienterna att få lite festligare mat. För tro mig, det är inte roligt att ligga inne på sjukhuset. Speciellt att ligga inne på en fredagkväll och helg är inte roligt.. 

Skrev ju förut en insändare i VLT ang Samtrafik. Dit man ringer för att beställa sjukresor och färdtjänst. Jag har blivit så trött på hur många av dem behandlar folk där. Dem är otrevliga som jobbar där. Visst, dem kan ha dåliga dagar dem också som jobbar där men jag anser att: Har man ett service yrke så ska man kunna lägga bort det "dåliga" åt sidan och vara något professinell i sitt yrke.  

Jag vill heller inte dra hela Samtrafik över en kam, det finns nämligen bra personer också, men dem är tyvärr för få. Detta har resulterats med att jag känner mig osäker då jag ringer och ska boka en buss. 

 

Min insändare. Dock såg jag när jag fick kopian på mail att den var lite mesig. Jag var lite för snäll i insändaren och det går ju nu inte att ångra. Men det blev rätt okej ändå. Vad tycker ni? 

 

Är så ledsen just nu. Det är ett rent helvete i min benstump just nu. Det är så så så blött! Jag blöter ner precis allt på en mycket kort stund. Det blir så blött att man nästan kan vrida ur sårvätskan ur dynorna jag har på extra som ska försöka suga upp allt. 

Hela undersidan av min benstump är täckt med tjocka dynor + att jag sitter på underlägg för annars blöter jag ner det jag sitter på. 

Det är så påfrestande det här och jag känner mig så frustrerad och ledsen över situationen. Jag vill nästan bara skrika rätt ut, stampa i golvet och smälla i dörrar. Är så fruktansvärd frustrerad! Det tar så otroligt på krafterna. Dessutom blir det värre nu när sommaren och värmen kommer. Och sommaren har knappt börjat. 

Det känns så meningslöst just nu. Missförstå mig inte, jag har bra stunder också. Men absolut ingen är värd detta elände som jag får stå ut med just nu... Ibland undrar jag ens hur fan jag orkar?

 

Bästföre är 8:e april. Vad var det i fredags? 11:e? 

Det är ju både äckligt och vidrigt. Skärpning! 

Som rubriken lyder så är jag vaken än (på sjukhuset) Jag kan verkligen inte sova. Jag är så svullen på insidan av stumpen. Hostar så mycket så det blir som ett helt annat tryck i stumpen där. 
Ser ut som en fotboll där. Jag skojar verkligen inte och det gör så väldigt ont! Det känns som det ska explodera och sprängas. Är verkligen jätte less! 
Det är så jobbigt att det inte bara blir jobbigt p.ga själva hostan när man är förkyld. Det blir liksom jobbigt för andra delar av kroppen också, i mitt fall stumpen. Vet inte vad jag ska göra heller? Vill bara åka iväg på omläggning och försöka få ny hård lindning på. Ja helst av allt vill jag bara bli av med hostan. Känner mig helt förstörd...

 

Förlåt att jag klagar, men behövde skriva av mig...

Jahaja, ligger i sängen här på sjukhuset i Västerås. Heter numera "Västmanlands sjukhus" för er som inte visste det, sedan en tid tillbaka. Det har t.om satts upp stor text ovanför stora ingången. 

Förvånar mig inte om den texten har funnits där en längre tid. Jag brukar bli uppmärksam och lägga märke till saker och ting lite efter. Hehe! 

Jaja.. Som sagt, ligger i sängen. Dricker blåbärssoppa och äter Läkerol. Fin kombination va? Gott är det och det är väl ändå huvudsaken. 

Mår rätt bra idag förutom att stumpen krånglar något enormt. Det bara vätskar och vätskar och jag blöter i princip ner allt på cirka 5 minuter. Om ens det? 
Att det håller på så här, har det gjort i några veckor nu och det är så extremt frustrerande. Är så less på det att det är en pina för mig. Bara själva vätskandet blir ett stort "handikapp" för mig. Jag vill verkligen ingenting och har inte lust till något när jag är blöt och det till och med luktar om stumpen och mina sår. Skäms så väldigt när jag är utanför dörren och huset. Ska man behöva ha det så här när man bara är 22 år? Behöva sitta och ligga på underlägg för att man blöter ner allt? 

Jag kan ju inte göra något åt detta hur mycket jag än bara vill det. Tro mig! Jag önskar inget annat! Sjukdomen kan jag dras och stå ut med. Jag har hellre t.om även den värsta smärtan man kan tänka sig att ha. Men att behöva dras med en stump som vätskar och luktar gör mig så ledsen. Jag hoppas så innerligt att det kommer någon lösning på detta problem. 

Undertiden kan jag inte göra något annat än att vänta till nästa omläggning och fram tills dess förstärka och byta förstärkning i omgångar flera gånger per dag..

 

Jag håller verkligen tummarna att tisdagens omläggning kan flyttas fram till morgonen nu här efter. Det är verkligen ett helvete innan omläggningen. Frågade läkarn om det skulle göras eller ej, då det var på tal förra veckan till mig. Men det lät som han inte ens visste om det? 
Ibland blir man bra snurrig och förvirrad på detta ställe.. 

Han skulle iallafall föra önskan vidare till operation och tyckte även att jag skulle göra det vilket jag KOMMER att göra! Eftersom han sa så nu dock, så tror jag ju knappast att det blir tidigt imorgon. Men jag hoppas verkligen! 

 

 

 

Som rubriken lyder så är jag fortfarande vaken. Är ledsen, orolig och har väldigt ont. Det är värken som gör mig ledsen och lite orolig och bekymrad.

För grejen är att jag, efter fredagens omläggning har haft väldigt ont och det beror just exakt på resultatet. För er som inte vet så har jag alltid lindat runt midjan på höfterna typ just för att ge tryck bak på min onda och sjuka skinka. Men den linda som går runt midjan är alldeles för hårt dragen så det trycker extremt på min "friska" sida som det i stort sett bara är skinn och ben på. Har absolut inget fett där alls tyvärr då jag är väldigt smal så det trycker direkt mot höftbenet och det känns skavande. 

Vanligtvis vill jag att man lindar åt lösare hållet runt midjan men hårdare på stumpen. Nu vart det tvärt om.. Åh!

Blir så otroligt ledsen över att det inte finns något att göra åt det och lätta på lindan runt midjan.. Jag får liksom försöka bita ihop ända till på tisdag eftermiddag då det är dags för nästa omläggning. 

Inte nog med att jag har extremt ont och det förstör för mig så vätskar det rätt extremt ur mina sår just nu. Fan fan fan! Hur ska jag orka bita ihop?! Det gör mig ledsen! 

 

Nej fan nu testar jag med smärtlindring och "orodämpande". Får hoppas det hjälper något iallafall. Jag behöver ju också få sova. Kommer vara som ett kolli imorgon...

Jag minns den tiden som om det vore igår.. Det var extremt tufft och vi alla var väldigt ledsna och chockade över det som hade hänt.

"Jag minns att jag var inlagd på barnavdelningen då. Jag var 18 (skulle fylla 19 det året) men var fortfarande kvar på barn. 

Låg inne på mitt rum på sjukhuset och kollade på TV, rättare sagt Melodifestivalen om jag inte minns fel. Väntade på mamma och familjen som jag visste skulle komma. Men det var bara mamma som kom in tillsammans med en annan kvinna som jag aldrig hade sett förut. Tittade på mamma och såg att hon hade gråtit.

Hon var alleles "röd" i ansiktet och det var även småsvullet. Ni vet som det kan bli när man verkligen gråter ordentligt?

Jag blev såklart ledsen för jag förstod att något var fel - väldigt fel.

Kvinnan. Som kom med in presenterade sig och sa att hon var kurator.

Mamma kommer fram snyftandes, kramar mig försiktigt samtidigt som hon skakade lite, och får fram tyst: "Jenny har dött"

Då brast det ju ordentligt för mig. Trodde inte att detta skulle ske! Varför? Varför Jenny? 

En stund senare kom Jörgen, Sanna och Jörgens son in i rummet. Mamma satte sig vid Sanna och Jörgens son höll mig i handen. 

Vi satt inne i mitt rum och bara pratade. Just då visste vi ingenting och hade många frågor och funderingar."

Efter någon dag så behövde ju självklart Jennys vänner få höra vad som har hänt och jag brättade även för två av mina närmsta vänner.

Veckorna efter så gick man runt som i en bubbla. Man visste inte vad man skulle känna inom sig. Det var så mycket olika känslor och frågor man bar på. 

Men pratade mycket med mamma och även fick jag se obduktionssvaren. Men dem svaret om "varför" - Det tog Jenny med sig. 

Att förlora någon extremt nära är något jag inte önskar någon. Tiden efter är extremt tuff och Det är nu efter några år som man har börjat hitta tillbaka till ett någorlunda liv igen.

Men helst av allt vill jag ju att hon ska komma tillbaka. Saknar henne extremt mycket fortfarande!

Veckorna efter Jenny lämnade oss så redigerade jag mycket bilder. Det var ett sätt för mig att bearbeta sorgen. Här är en bild jag har gjort:

Klockan har passerat 03.. Och ja, jag är vaken än.. Det är mycket som inte känns bra just nu i kroppen och det gör mig både besvärad och oroad just nu. Just därför kan jag inte finna ro, koppla av och sova. 

Tidigare ikväll. Eller ja, det blir ju igår eftersom klockan är efter 00:00 och det är en ny dag så hade jag feber igen. 38,2 i alvedontemp. Är det dags för den att komma tillbaka nu eller vad är det frågan om? Efter det har man inte tagit någon mer temp men känner mig konstig i kroppen. Precis som det är någon bakterie som ligger och gror någonstans i kroppen. 

Men febern får gärna "fara" iväg för gott! 

 

Nu mitt inatten påpekade jag att jag tror att jag håller på att samla på mig vätska för jag tycker att det rinner dåligt i katetern + att jag börjar känna mig svullen i insidan av båda låren. 

Det är inte alls mycket och det syns knappt men det känns. Sköterskan menade på att det ser bra ut med katetern. Blev lite småförbannad och kände "men FÖR I HELVETE jag känner mig SVULLEN"! men jag uttryckte mig såklart inte så. 

Ibland upplever jag att dem bara verkar gå efter mängd som kommer i påsen och så säger dom att det är bra. Men är det inte viktigt HUR JAG känner i kroppen? 

Dessutom låg min vikt högre nu också. Samma sak där - inte alls mycket men det är en aning högre. 

Och nu för en stund sedan började det att blöda lite ur stumpen. Upptäckte det precis så det han inte komma så mycket och dem fick dit tryck rätt fort direkt så nu ligger jag med extra tryck på stumpen. 

Blir lite ledsen på dem två som jobbade natt, jag får nämligen berätta hur jag vill ha det men när jag väl gör det så börjar de prata i mun på mig och jag höjer rösten. 

Då säger dem åt mig att inte skrika. Men vad ska man göra när dem pratar i mun på mig och inte lyssnar på vad jag har att komma med? 

Nej det gör mig ledsen.. 

Dessutom har jag ont på olika ställen i kroppen och det är jobbigt det också. Som sagt, är lite besvärad på grund av att det är en del som inte känns bra i kroppen.. 

 

Och ja, jag har mycket att vara glad och tacksam över, men när det inte känns bra och man är orolig och tankspridd så är det lätt att "glömma" det som är bra. 

Just därför känner jag att det är bätte att göra något framför datorn än att släcka och ligga i mörkret och bara fundera. 

Jahaja, nu kommer snön. Det snöar riktigt ordentligt i Västerås. Lite sent kan jag tycka. 

Skulle ha kommit till jul ju.. 

Ja, nu är det fredag och slutet på veckan igen. Skolla genom lite videosar snabbt på youtube, efter att jag har skrivit dessa rader. Och efter det blir det att försöka sova. 

Är rätt trött så kommer nog somna hyfsat fort nu för att vara på sjukhus. Jag har verkligen jätte svårt att somna här. I värsta fall kan det ta upp till några timmar. Usch! 
Det konstiga är att jag har exakt samma madrass och liknande säng hemma men ändå kommer jag inte till ro här på sjukhuset och tycker att jag bara ligger konstigt. 

Borde det inte vara likadant hemma då? Eller kan kroppen känna av vetskapen av att man är hemma, då kommer man bättre till ro? 

Nåja, jag ska strax sova. Som sagt, youtube först en stund.. Jag känner att jag har blivit tröttare dem här dagarna sedan i söndags då jag sov i stort sett hela dagen. Är verkligen livrädd att jag ska dra på mig någon jobbig bakterie igen och få blodförgiftning. Jag har ju haft det 2 gånger inom loppet av några få månader. Alltså, bakterier i blodet..

Läkarna har ju sagt att dem tror jag "lyckas" få det via port-a-cathen som jag har i kroppen. Det är ju trots allt en infart i kroppen. 

Ändå valde dem att "ge" mig en igen så här tätt inpå då jag hade bakterie i bodet. Även om dosan underlättar mig något enormt, genom att slippa bli stucken i armarna så kan jag ibland känna: Hur tänkte ni nu? Till kirurgerna..

Hade feber onsdag till torsdag natten. Hur det fortsätter, återstår att se.

 

Men nu till saken. Jag är inte så jätte nöjd över omläggningen. Trots att jag påminner dem om vissa saker på omläggningen så tar dem det jag säger, inte till sig. 

Det kan vara så att det blir bra 1-2 omläggningar men sedan blir det mindre bra igen. Vad är det som är så svårt att få till sig? Jag förstår inte det. Sedan tycker jag det är riktigt jobbigt att framföra mina önskningar om omläggning då en av kirurgerna tyckte det bara var klagomål jag framförde. Sedan sa han att ingen kirurg snart kommer att vilja lägga om eftersom jag bara klagar..

Det var ett tag sedan han sa det men jag minns det så tydligt och det har etsat sig fast i huvudet på mig. 

Jag tycker inte alls att jag klagar. Men däremot har jag ju önskningar eftersom jag vill att det ska bli så bra som möjligt då jag ska omläggningen till nästa gång. Men efter hans ord så har jag lite svårare att säga till. Det händer faktiskt att jag inte säger någonting och bara härdar ut och låter dem tro att det är bra. Jag vet att det egentligen är fel av mig..

Har även testat att "vända" på det och ge dem beröm då jag tycker att omläggningarna har blivit bra för att dem eventuellt ska tänka att: "Saara tyckte det var bra! Så kan jag lägga om" Men inte ens det funkar.. Nu vet jag inte längre.. Ska jag fortsätta med önskemålen? Eller klaga så som han hårt säger?

Fläskfilén som man får till ser inte ut som fläskfilé och smakar inte som det heller. Den är dessutom typ 3mm tjock. Hade varit festligare med lite mer "bitar"..

Tycker synd om sköterskorna som har beställt mat (dem får göra det vid jul och nyår eftersom dem jobbar såna dagar, vet inte hur det är vanliga dagar)

ur egen ficka. Sedan får dem inte ens den maten dem har betalt för...

Dem får fan se till att göra mer mat nu!! Tycker vi har rätt att få den mat som ska erbjudas och det gäller även nyårsafton. Vi ligger inte inne här på nyår för skojs skull och personalen har all rätt att få den mat dem har betalat för.

Det är inte första gången maten tar slut. Att man inte ens får den mat man ska erbjudas på nyårsafton då det t.om är färre patienter inlagda så är det ju dags för köket att se över sina rutiner.,

SKÄRPNING NU!!

Jag vet egentligen inte vad jag vill få ut av detta inlägg. Men jag väljer att skriva ändå. Ligger här i mitt rum, fortfarande på sjukhuset och funderar. Nu är det natten till 31:a december. Ja, det har till och med blivit den 31:a. Det innebär som ni alla vet att det är sista dagen på år 2013. 

Och snart blickar vi framåt till år 2014. 

 

Jag funderar lite på det här med nyårslöften. Ska jag komma på något löfte eller ska jag strunta i det i år? Ärligt talat brukar jag inte hålla mina löften jag har heller. Visst, det kan gå ett tag, men sedan så "bryter" jag dem. 

Om jag nu ska ha något nyårslöfte så vill jag ha något smart, roligt och annorlunda för mig. Inte sådana vanliga tråkiga som "inte bita/riva på naglarna" eller till exempel "inte äta godis på vardagarna", som man oftast vet innerst inne att man ändå kommer att bryta förr eller senare. 

Nej som sagt, något smart, roligt och annorlunda vill jag ha isåfall! 

Så därför har jag kommit på att jag faktiskt ska ha ett löfte och det är: Försöka "marknadsföra" det pyssel jag gör och sälja mer än vad jag har gjort år 2013. Sedan vill jag att 2014 ska bli ett pyssel år!

Och med marknadsföring så menar jag att jag ska visa mer i bloggen och mer på facebook vad jag gör och har till slau.

Är alldeles för dålig på det just nu. Har bara sålt lite via facebook men inget mer. Nu till år 2014 tänkte jag även göra en egen kategori här i menyn på min blogg, för det jag gör och har till salu. Jag tänkte dessutom att det kanske blir lättare för er läsare att hitta ifall ni kanske blir sugna på något att köpa. Dessutom blir det enkelt om det tittar in någon ny/nya läsare till bloggen. 

Så det är mitt nyårslöfte: Att försöka marknadsföra mitt pyssel och sälja bättre, samt pyssla mer! 

Anledningen till att jag inte kan ha foten utanför är för att det känns som någon ska komma och hugga av foten på mig. Det låter kanske jätte konstigt men det känns verkligen som det, så därför kan jag inte det. 

 

Det är samma sak gällande mina fingrar. Visst, jag kan ha armarna utanför täcket men lägger jag te.x händerna på magen (jag sover alltid på rygg) eller armarna på varsin sida om mig så händerna ligger på madrassen så kan jag inte ha fingrarna utsträckta medvetet, utan jag måste somna med dem kupade så fingerspetsarna hamnar i handflatan ungefär. Annars känns det som om någon kommer att hugga av dem. 

Känslan ang foten har jag haft sedan jag har varit liten, men det med händerna har bara kommit nu på senaste tiden helt plötsligt. 

Det är verkligen jätte konstigt att det kan vara så och att man kan känna så konstiga känslor. Givetvis så förstår jag att varken min fot eller mina fingrar kommer att huggas av! 

 

Idag är det den fjärde advent och endast två dagar kvar till julafton. Men det känns verkligen inte som att det snart är jul. Jag har noll julkänsla. Tycker bara det känns konstigt när man pratar om julmat, julklappar och hör julmusik på radion. Ingen snö har vi heller här...

Har ni någon julkänsla? Och har ni någon snö? 

Behöver skriva av mig..

Vet inte vad jag ska göra längre, men jag är inte alls nöjd över omläggningen.. För att från ha fått några riktigt bra omläggningar så känns det nu som att kirurgerna går tillbaka till det gamla "omläggningsmönstret".. För omläggnings resultatet som jag har nu liknar verkligen som dem la om förut då jag ofta inte alls var nöjd. 

Men som sagt, dem senaste gångerna (ja, innan gårdagens) har jag blivit nöjd och omläggningen har varit bra. Jag har till och mer berömt läkarna för ett bra jobb, men ändå läggs det mer om nu som det gjordes förut...

Som jag skrev högre upp så vet jag inte vad jag ska göra längre.. Jag har på alla sätt och vis, försökt att få dem att förstå. 

Sedan tror man att dem har förstått för att omläggningen blir bra, men det varar typ 1-2 gånger och sedan är dem tillbaka till det mönster som jag inte tycker är bra. 

Hur tänker dem egentligen? Jag ger upp snart, mig verkar dem ändå inte lyssna och på och ta sig till det jag säger. Då får jag ta mamma till hjälp så hon får bli lite bestämd mot dem

Nu när jag har t.om har berömt dem för dem nya omläggningar som har varit bra, så tycker jag ju att dem borde fortsätta lägga om så och INTE som dem gjorde igår.. Dem har ju vetat om att jag har varit nöjd så varför kan dem inte bara bry sig om det och forsätta lägga om så? 
Det blir ju även roligare för dem ju när dem vet att patienten blir nöjd över vad dem gör och deras resultat.. Skulle jag själv tycka om jag vore doktor. 

 

Usch vad snurrigt detta blev men jag blir så less! Sedan blir jag orolig. Jag vill verkligen inte att omläggningarna ska bli som förut! Varför kunde dem inte bara fortsätta lägga om som dem har gjort innan?