Behöver skriva!
Nu finns det en stor risk att detta inlägg blir snurrigt. Men jag är så blandad av olika känslor för tillfället, att det känns som jag förr eller senare ska spricka.
Det handlar inte om att hänga ut någon person eller så men jag blir även förvirrad, vilket jag kommer att komma till varför..
Idag efter min omläggning så ser jag att det inte alls är mycket förstärkt runt om stumpen och upp mot skinkan och rumpan. Och förstärkt menar jag med dynor som har rejäl uppsugningsförmåga.
Det gör mig otroligt ledsen och jag känner även en gnutta besvikelse. Detta var en av dem viktigaste punkterna jag tog upp på vårdplaneringsmötet jag hade fredagen den 16:e januari.
Det är så oerhört viktigt för mig att dem inte snålar med dessa absorbsionsförbanden (speciellt mot skinkan och rumpan, dit all väska rinner då jag ofta har benstumpen i högläge) för det extremt tröttsamt och frustrerande när vätskan från såren går genom materialen på kort tid, och man blöter ner det mesta, vilket jag berättade på mötet.
Ja det känns ärligt talat som jag har kissat på sig och så sitter man i det.
På mötet upplevde jag att läkarna lyssnde på mig och jag kände mig otroligt lättad att det kanske blir något bättre nu och känns torrare för mig, men det varade i några få veckor och nu upplever jag att det är tillbaka som det var för några månader sedan med en blöt stump och allt vad det innebär.
Jag hoppas så innerligt att denna helg blir bra och att det trots sämre förstärkning inte kommer att vätska så mycket.
Men jag blir lite förvirrad över läkarna, dem vill ju så gärna att jag ska föra talan om jag har synpunkter eller frågor om det som rör mig, och inte vända mig till mamma.
Men då jag väl försöker så lyssnar dem tillslut ändå inte, så varför ska jag?
Dem har hela tiden lyssnat på mamma bättre så det klart jag tar henne till hjälp när det är något.
Jag vet inte hur jag ska göra annars?!
Kommentarer
Trackback
