En fundering..

Tänkte skriva några rader om en fundering som jag har. Detta kommer säkert att bli snurrigt men jag hoppas ni förstår ändå vad jag funderar över och vill få ut. 
Det gäller min släkt. 
Jag har märkt att många av mina vänner har god kontakt med sin släkt. Det gör mig lite ledsen - inte för att dem har god kontakt med dem flesta i sin släkt, men för att kontakten jag har i min släkt är så fruktansvärt dålig.
Nu menar jag inte att man ska ses och sådant. Men kontakten hade ju kunnat varit bättre. 
Jag menar, vi är ju vänner med varandra på facebook (vi kusiner + dem andra som har facebook) då kan man väl skriva till varandra någon gång iallafall? 
Som det är nu så skriver vi grattis till varandra på facebook då man fyller år. Det är knappt det! 
Vilket är jätte tråkigt...
Jag har försökt att få det att fungera men det är någonstans som det brister. På min pappas "sida" är dem sämst kontakt. Jag vet inte hur gamla dem är, vart dem bor, vad dem gör om dagarna osv.. 
Ett min ena kusin "E" kom hit förut och lämnde ett mobilskal han hade målat åt mig, uppsakttade jag verkligen. Vi pratade lite kort om släkten och han tyckte istort sett samma som mig. Att det är lite tråkigt att kontakten inte är bra och att alla verkar "köra sitt race".. 
På mammas sida har jag kontakt med min mormor och lite med min morbror som kommer hem till oss ibland. Sedan har jag även rätt god kontakt med min gudmor (mammas faster) och gudfar som bor i Skåne. 
Jag hade nog haft en liten kontakt med min moster om hon hade funnits i livet men tyvärr så blev det inte så. Men dem människorna på mammas sida, det är dem jag känner att dem bryr sig om mig och hur det går för mig. 
Med risk för att låta ego - Men jag är ju trots allt svårt sjuk. 
 
Även om jag är glad om mycket tacksam över den kontakt jag har med dem få personerna så jag jag inte låta bli att fundera på vart det är som det brister, sedan kan jag inte låta bli och fundera på vad dem andra tycker om detta. Kör dem bara sitt race eller vad är det frågan om? 

Kommentarer
Postat av: Tricia

Jag känner väldigt mycket igen mig i ditt inlägg, och jag tycker inte du är ego eller något sånt. Jag har samma problem, också just med min pappas "sida". Jag är rätt nära de flesta på min mammas sida, och även min bonuspappas släkt. Ett par stycken på pappas sida pratar med/träffar jag ibland. Sen har jag tillbringat mycket tid på sjukhus också (det var jag som skrev den andra kommentaren, om att jag har erfarenhet av psykiatrin), och bara en fjärdedel av släkten kom. Jag har en rätt stor släkt, så jag valde då att komma nära de som faktiskt brydde sig, och "strunta" i de andra.

Jag tycker du ska prata med dina släktingar. Skulle du kunna säga rent ut att du vill ha mer kontakt? Jag har rätt bra kontakt med de jag är nära i min släkt, men struntar i de som ändå inte är intresserade. Kanske du borde göra så också? Vilka trivs du med, och vilka visar dig att de trivs med dig? När du listat ut det kanske det är lättare att kontakta dem och prata om det?

Mvh Tricia.

2013-11-23 @ 10:20:58
URL: http://www.tricia.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0