flickansaara.blogg.se

Jag minns den tiden som om det vore igår.. Det var extremt tufft och vi alla var väldigt ledsna och chockade över det som hade hänt.

"Jag minns att jag var inlagd på barnavdelningen då. Jag var 18 (skulle fylla 19 det året) men var fortfarande kvar på barn. 

Låg inne på mitt rum på sjukhuset och kollade på TV, rättare sagt Melodifestivalen om jag inte minns fel. Väntade på mamma och familjen som jag visste skulle komma. Men det var bara mamma som kom in tillsammans med en annan kvinna som jag aldrig hade sett förut. Tittade på mamma och såg att hon hade gråtit.

Hon var alleles "röd" i ansiktet och det var även småsvullet. Ni vet som det kan bli när man verkligen gråter ordentligt?

Jag blev såklart ledsen för jag förstod att något var fel - väldigt fel.

Kvinnan. Som kom med in presenterade sig och sa att hon var kurator.

Mamma kommer fram snyftandes, kramar mig försiktigt samtidigt som hon skakade lite, och får fram tyst: "Jenny har dött"

Då brast det ju ordentligt för mig. Trodde inte att detta skulle ske! Varför? Varför Jenny? 

En stund senare kom Jörgen, Sanna och Jörgens son in i rummet. Mamma satte sig vid Sanna och Jörgens son höll mig i handen. 

Vi satt inne i mitt rum och bara pratade. Just då visste vi ingenting och hade många frågor och funderingar."

Efter någon dag så behövde ju självklart Jennys vänner få höra vad som har hänt och jag brättade även för två av mina närmsta vänner.

Veckorna efter så gick man runt som i en bubbla. Man visste inte vad man skulle känna inom sig. Det var så mycket olika känslor och frågor man bar på. 

Men pratade mycket med mamma och även fick jag se obduktionssvaren. Men dem svaret om "varför" - Det tog Jenny med sig. 

Att förlora någon extremt nära är något jag inte önskar någon. Tiden efter är extremt tuff och Det är nu efter några år som man har börjat hitta tillbaka till ett någorlunda liv igen.

Men helst av allt vill jag ju att hon ska komma tillbaka. Saknar henne extremt mycket fortfarande!

Veckorna efter Jenny lämnade oss så redigerade jag mycket bilder. Det var ett sätt för mig att bearbeta sorgen. Här är en bild jag har gjort: