flickansaara.blogg.se

 

Tack för dina frågor! Vi börjar med din första fråga om läkningen: Om stumpen kommer att läka helt vet man inte. "Situationen" jag är i, är så ovanlig och det finns inte så mycket kunskap inom detta i världen. Så det är det ingen som vet om det kommer att göra..

Nu utgår jag efter vad jag tror. 

Ärligt talat så tror jag inte att det kommer att läka helt. Jag har trots allt haft mina sår sedan jag var 12-13 år och är 22 år idag.. Under den tiden så har vissa gått igen, men sedan spricker dem upp igen. Jag upplever att dem aldrig hinner läka allihopa samtidigt. Som det har varit så upplever jag det mer som att något kanske läker igen men annat sår finns kvar. Sedan spricker ett upp igen (min hud är så tunn och skör + att stumpen är så svullen b.la) och ett annat läker ihop. 

Jag får helt enkelt hoppas på att dem snart kommer på någon bra lösning samtidigt som jag får försöka peta i mig zink och sånt som är bra för huden och sårläkningen. 

Nu till svar på din andra fråga: Att det tär på kroppen att sövas ner har du helt rätt i att det gör. Men jag har och läkarna har valt att fortsätta söva mig vid omläggningarna.
Även om det tär på kroppen så funkar det ändå bäst för mig. Jag skulle inte fixa att vara vaken fysiskt och psykiskt. Dels den smärta man skulle få känna av under omläggningarna och den oro som sakta smyger sig på redan någon dag innan omläggningarna men är som starkast precis innan man lägger om och under själva omläggningen. Jag har lagt om i vaket tillstånd förut för några år sedan så jag vet vad jag pratar om och det är inget jag vill göra igen! 
Jag känner att det spelar ingen roll om man sövs eller om man är vaken, det tär ändå på kroppen och mig på något sätt oavsett hur man gör. Så jag väljer att sövas ner och det har funkat bäst hittills