flickansaara.blogg.se

Usch vilken dag jag har haft.. Det har inte varit så bra idag. Först en annan sak. Hihi det blev strömavbrott på sjukhuset inatt då jag fortfarande var vaken! Men dom har ju reserv ström som slås på då. Men däremot fick jag tänka på vad som var viktigt i mitt rum där jag låg som skulle ha ström. Det är bara vissa uttag som funkar då. Det är ju för te.x dom som har dropp och andra maskiner (jag hade ju dropp)

Jaja. Det jobbiga idag var b.la den långa väntan till OP för omläggning. Fick komma dit halv två ungefär. Så jag låg och vred och vände på mig i sängen i väntan på att få tid. För förts säger dom bara typ: "Ja det blir omläggning någongång vid lunch". Så då väntar man tills det blir lunch och sen ringer dom en halvtimma innan jag ska vara på plats och säger att jag får komma då. Ibland blir det stressigt. Speciellt då sköterskorna har många patienter som kanske behöver ha något eller göra något en viss tid (kan vara den tiden jag ska vara på OP os.v)
Dessutom hade jag så himla ont så där låg man med smärtan och väntade och väntade.

Omläggningen gick jätte bra. Fick höra att såren såg torra och fina ut. Vilket är bra. Men det var någon Akilles (stavning?) som la om. Jag var skitorolig innan och började gråta (var rädd att omläggningen skulle bli dålig igen för den var inte alls bra förra gången). Visste inte alls vem han var och hade han lagt om förut os.v gick tankarna i mitt huvud. Men narkossköterskan kugnande ner mig med och sa att han hade lagt om förut och även varit med då stig och dom andra lagt om så då blev ja lugnare.

Efter omläggningen såg allting jätte fint men helvete vad ont jag hade. Vaknade istort sett direkt efteråt (annars brukar jag sova).Låg och jämrade mig och upprepade hela tiden: jag har ont! jag har ont! Det var inte alls roligt. Värken då var för att han hade lindat för hårt. Det kändes som om stumpen ströps. Och dom på uppvaket sa att läkarn skulle komma och släppa på lite då han var klar med en operation han höll på med. Men när man hade så ont som jag hade då så gick ju tiden så långsamt! Usch det var så jobbigt och personalen på uppvaket gav mig mer och mer smärtstillande och inget hjälpte... Men.. Sen till slut kom han och värken släppte lite och jag fick mer smärtstillande och var så slut av all gråt, hur jag spände mig och alla mediciner så jag somnade äntligen.

Åkte hem senare än runt klockan åtta som jag brukar göra för jag var helt slut. Orkade inte med taxi då. Så jag åkte hem kvart i tio och nu har man varit hemma ett tag nu. Ska tjata på mamma o man för är såå hungrig. Har inte ätit utan har bara fått näringsdropp. Jo en milkshake fast det dricker man ju.
Så var min dag. Kul va? (ironi) Hoppas ni mår bra! Kram på er