flickansaara.blogg.se

- Saara, kommer du ihåg numret till avdelningen?

Jag:

- Ja. *********.

{Chauffören ringer in till avdelningen och ber dem öppna min ytterdörr som är låst, så han kan hjälpa mig in}

Chauffören lägger på och säger:

- Vad duktig du är som kommer ihåg numret!

Jag:

- ... Eh.. Ja..

Men allvarligt nu. När någon behandlar mig som jag vore efter utvecklingsmässigt eller pratar till mig som jag vore ett barn, blir jag väldigt irriterad. Tyvärr blir jag flr det mesta snopen varenda gång, fast man egentligen bara vill säga:

- Jag använder hjälpmedel för att ta mig fram, och är även i behov av hjälp av människor. Men det är inte hjärnan det är fel på.

Jag kan även ta ett annat exempel (med en annan chaufför) men då skulle jag från sjukhuset, och åka hem.

När han kommer in i mitt rum med båren och vänder sig till sköterskan ich frågar:

- Vill hon sitta eller ligga?

Sköterskan ger då ett snabbt svar:

- Det kan hon svara själv på. 

I taxin kom då nästa.

Chauffören hade aldrig kört mig förut och varit ut till mig (jag bor på landet) och visste inte vart det låg.

Han knappade på GPS:en och blev lite orolig då det krånglade.

Så jag sa då:

- Men jag kan guida vägen hem.

Det ville han inte lyssna på och började knappa febrilt på GPS:en.

Så jag sa då högt och tydligt:

- Jag hittar hem! Jag vet vart jag bor!

Tillslut lyssnade den chauffören och jag var irriterad vägen hem..

Jag kan ärligt säga att vara med om detta, inte bara i taxin, utan även ute i samhället och på gatorna är inte roligt. Det är en aning förnedrande däremot. 

Skärpning nu gott folk!

Jag tycker nog ärligt istället att man ska behandla alla människor likadana, och i värsta fall får sällskapet då säga: "hon/han förstår inte" och då efter det, försöka prata så den enskilda individen förstår.