9:e September (mobilt inlägg)

Mår mycket bättre nu. Men är jätte trött i kroppen efter dessa tuffa dagar.
Jag har fått betydligt mer smärtstillande i mig än vad jag brukar ta och har sovit jätte dåligt nu i två nätter. 

Inatt var jag vaken fram till 4-5, sedan låg jag bara och "slumrade". Men fick aldrig till den där djupa sömnen som man faktiskt behöver någon gång under natten.
Tidigt på morgonen vid 08:00 tog jag mina morgonmediciner och försökte somna om. Ögonen gick i kors ungefär och jag var så trött. Men jag låg ärligt och grimaserade av min värk.. 
Tillslut ringde jag på sköterskan och bad om mer, det gick verkligen inte att stå ut..

Efter en stund så lyckades jag somna om tills läkaren kom in tillsammans med sköterskan och frågade hur det var.
Jag förklarade så gott jag kunde att ingenting var bra och jag berättade varför.. Han sa att dem skulle försöka göra det bättre under nästa omläggning för att försöka förhindra att det blir så igen.
För er som inte förstår så ska jag försöka förklara. Samma dag som omläggningen (efter förstås) och dagen efter omläggningen mår jag som bäst. Sedan vänder det oftast och blir så att ju längre jag går med omläggningen desto jobbigare blir det. Lindorna ändrar sig och flyttar sig, och materialen och dynorna på stumpen tar ju upp så mycket sårvätska de kan. Men sedan släpps det ju igenom materialen då dynorna har gjort sitt och inte kan suga upp mer.

Jag lyckades iallafall somna om igen efter dem hade varit här inne. För jag var verkligen utmattad.
Sedan vaknade jag runt 12:30 av att det kändes som någon högg mig med kniv. Det kom så plötslig och jag gallskrek rätt ut. Jag skojar inte, det gjorde så ont! 
Jag försökte först ändra läge, massera osv, medan tårarna rann.
Men det gick verkligen inte och jag ringde sköterskan igen. En undersköterska kom in och svarade på min ringning. Sa att jag har ont och behöver smärtlindring, strax efter kom sköterskan in och frågade hur det var. Så jag svarade igen: "Jag har ont! Snälla! Hämta bara smärtlindring nu!"

En stund senare kom hon tillbaka och jag fick både intravenöst och i tablett form.
Just då hade jag fortfarande inte hört något om omläggningstid och jag var så ledsen av smärtan. Den vägrade ge med sig och då var den som värst.

Runt 13:30 skyndade sig två av personalen in och sa att jag skulle upp till operation för omläggning. Det var SÅ skönt när jag fick höra det. Dem kopplade loss sängen från väggen och hjälpte mig i sängen dit.
Dem gick verkligen i rask takt genom korridorerna för jag misstänker att dem ville att jag skulle komma upp fort
Väl framme på operation så var jag fortfarande väldigt ledsen för att jag hade så ont. Fick smärtlindring direkt av personalen där.
Sedan togs jag in i operationssalen där jag lägger om. Jag hade turen att narkosläkaren kom. Jag vet inte vad han gav mig men det var någon väldigt väldigt stark smärtstillande. Han sa att det ges till riktigt svåra smärtor och eftersom inget annat hjälpte mig så gav han det en chans. 
Jag dåsade till och sedan var det precis som om något sög mig bakåt och jag såg omgivningen på nå jätte konstigt sätt. Ni vet hur det kan bli om man kollar i en kikare åt fel håll?
Det blir typ smått och konstigt. Så vart det samtidigt som det kändes som jag svävade. Jag kände mig så lätt i kroppen.
Men smärtan försvann! Äntligen! 

Sedan sövdes jag och dem kunde lägga om.
Efter omläggningen låg jag på uppvaket till ungefär 19:30. Har sedan kollat på idol, vägt mig och lite så. Nu mår jag bättre och det är skönt. Det var jobbigt det där. Nu är jag i taxin, på väg hem. Skriver från mobilen just nu.
Hemma ska jag bara käka något, läsa och sedan försöka sova. Jag behöver det verkligen känner jag.


Kommentarer
Postat av: Omläggning

Om du inte var tvungen att sövas utan att du kom över din egen rädsla skulle dom då inte kunna lägga om oftare, jag förstår att lägga om ofta med sövning vill man ju inte eftersom det blir en sån stor apparat. Du borde vilja komma över din rädsla och jobba med kbt eller nåt liknade

2014-09-10 @ 05:48:00

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0