Vaken och ledsen!

Kan inte sova.. När nätterna kommer smyger samtidigt ensamheten fram och den sorg jag känner. Den ensamhet och sorg över att vara kvar på sjukhuset. 
Blir så fruktansvärt ledsen att det inte ens går att beskriva.. 
Känner mig så liten och man vill bara ha någon här som kan krama om en och stryka ens arm eller över huvudet..
Kan inte ens slappna av och försöka sova för tårarna bara kommer.
Nu har jag tagit en propavan så får se om det kan hjälpa. Visserligen är det en aning sent att ta det för nu kommer jag vara ännu tröttare imorgon.
Men vad ska man göra? Jag behöver ju sömn jag också.
Bortsett från dem väldigt jobbiga nätterna så har jag haft en fin lördag. Har varit ute på långpromenad med mamma och bror. 
Han även förbi en sväng på Rusta, Willys och Ica Maxi. 
Älskade mammi! Vad skulle man göra utan henne? 





Tre bilder från idag! Tyckte trädet var så fint med den gula nyansen. Som mamma sa till mig då jag sa det:
- "Tänka sig Saara, det om trädet och dess löv hade du aldrig sagt något om för cirka fem år sen!"
Visst nog kan det stämma det mamma sa. Jag hade nog inte det! Hehe! 

Kommentarer
Postat av: Laura

Jag förstår att det kan kännas ensamt :( Tycker ändå du verkar otroligt stark, och oroa dig inte, det kommer ljusare dagar <3

2013-10-13 @ 08:37:36

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0