flickansaara.blogg.se

Torsdag!

Min lilla torsdag i rader då: 
Vaknade runt 10:00 av att mamma väckte mig. Jag var även vaken inatt runt 03:00-04:15 och var klarvaken. Så jag låg i mörkret i mitt rum och käkade godis. Fråga mig inte varför? Hahaha! 

Nåja, när mamma väckte mig var jag verkligen såå trött. Somnade om i stort sett hela tiden och mamma liksom "Saara?!" så man ryckte till. Kan ju tillägga att jag var riktigt sur när hon väckte mig vid den tiden. 11:00 tycker jag är bra. 

Mamma frågade om jag ville ha pizza bröd och smör på till frukost och självklart vill man ju det! Alltid gott att variera frukosten med något annat för oftast blir det ju samma sak som smörgås, smörgås och smörgås..

Håller ni inte med om det? 

Innan vi började käka frukost (mamma och jag) så hjälpte hon mig med att linda stumpen och sedan eftter frukosten gjorde jag mig iordning för att åka till sjukhuset som vanligt. 

Åkte 70 minuter tidigare in idag till sjukhuset för mamma var rolig och tyckte att jag inte skulle vara hemma själv nu när jag var så här trött. Men men.. 

Kom till sjukhuset runt 14:30 och då tog man prover direkt och sedan var det bara att vänta till Arbetsterapeuten och någon annan skulle komma från Habiliteringen och göra en så kallad HAB-plan med mig. Jovisst - 40-50 minuter senare hittar jag ett nummer och kommer fram dit. Då får jag reda på att Arbetsterapeuten är sjuk. Tack för den informationen! 

Jag tycker det är så dåligt att någon inte kontaktar en vid såna situationer, så man får veta vad som har hänt. Detta är ju helt värdelöst! Jag menar, hon är ju inte ensam i hela huset på Habiliteringen.

Inte heller så får man reda på om dem har fått mitt ena däck lagat från en punktering på min permobil, som DEM gjorde förra veckan då det var hemma hos mig. Jag menar, när ska jag våga använda permobilen utan att vara rädd att jag förstör den ännu mer? 

Jag blir så rosenrasande och ledsen när kommunikationen inte fungerar!! Fi fan! 

 

Nog om det. Ska väl avsluta detta inlägg och kolla runt på nätet efter en väska samt lite andra sidor. Hoppas ni har haft en fin dag iallafall! 

 

 

Våren är känd för att brista i sin kommunikation, och det gäller nästan all typ av vård. Själv har jag inte erfarenhet av den habiliterng som du beskriver, men jag har erfarenhet av psykiatrisk vård och behandling/habilitering, och det är samma sak där. Man får aldrig reda på något fören i sista minuten. Sen är det ingen som direkt kämpar i kommunikationsfrågan heller, utan jag eller mina anhöriga får ringa runt till alla... Så jag förstår din vrede! Helt värdelöst!

man blir så himla trött på sånt! jag är patient inom psykiatrin och en gång när jag kom iväg till min mottagning vid halv nio får jag reda på att min sjukgymnast är sjuk... ingen hade ringt mig, tack för den. jättekul när man är morgontrött också.