Berättar om min söndag - Blödning och akuten

Min dag började med att mamma väckte mig på förmiddagen. Var fortfarande väldigt trött då så låg och blundade en stund till. Sen hostade jag till och det kändes smått konstigt i ett sår. Jag tänkte inte mer på det, men sen såg jag att det började bli rött på stumpen. Ropade på mamma - Jag blöder! 
Mamma kommer springandes och plockar fram material som vi kan trycka med där det kommer. 
En jobbig grej vid blödningar är att när det blöder så är det ju svårt att veta vart det kan komma ifrån. Mit stump är full av sår och det kan ju rinna från ett ställe men pressas till ett annat. Ja ni förstår säkert? 
Men mamma gör alltid sitt bästa och chansa att man trycker på rätt ställe när det blöder. Samtidigt ringde hon efter en ambulans. 
Vi trycker båda två på stumpen i väntan på ambulansen. Hon på ett ställe och jag på ett annat. Minutrarna känns långa innan ambulansen kommer. Men tillslut hör vi sirener och ambulansmännen kommer in. 
Sen var det bara att ta mig in i ambulansen och sedan åka till akuten. Det gick väl inte sådär jätte bra där. Tog en stund innan jag fick hjälp. Det började med att läkaren inte hittade lindorna han skulle använda till stumpen så dem fick han leta efter. 
 
Innan han och sköterskan skulle linda min stump så sa jag:
- Det är verkligen inget illa menat mot er men jag har svårt att låta nya personer linda min stump. Det skulle vara skönt att få komma upp till avdelningen och få lindad av någon där som har lindat mig förut.
Han svarar att jag får berätta hur jag vill ha det när han lindar. Sen försökte han plocka bort dem omläggnings dynor som mamma satte dit hemma och tröck med där det kom blod. Han menade på att det inte blöder mer. 
Sen när han började linda stumpen så lindade han inget tryck alls och han sa igen att det inte blöder mer. Sen fortsätter han bara. 
Då började jag fundera "Vad är då meningen att man linda på. om man inte sätter tryck? För syns skull eller?"
(Jag ångrade att jag inte sa det till honom)
Lindningen blir skrynklig och slarvig. Jag blir jätte ledsen och säger:
- Det blir ingen bra.
Jag får till svar av sköterskan och doktorn:
- Det är bara provisoriskt. Dem kommer säkert att öppna på avdelningen!
Jag svarar: 
- Det gör dem aldrig! Dom låter det vara till nästa omläggning om det inte är så att det börjar blöda igen. 
Sköterskan svarar:
- Då får dem göra om det då!
Jag fortsätter att mot argumentera:
- Är det inte bättre att göra det ordentligt på en gång och sedan låta det vara? 
Under tiden vi diskuterar så fortsatte läkaren att linda. Jag ber honom att linda ett varv runt midjan för att få tryck nedanför magen där det hade runnit ut blod tidigare hemma. Det ville han inte heller. 
Sen gjorde han klart sin slarviga lindning. Jag var så ledsen och besviken efter. Var helt förstörd! 
Jag tycker inte att man som läkare säger att jag får berätta hur jag vill ha det men sen lyssnar man inte ett enda skit på en. Det var ett jätte dåligt bemötande. Dessutom vart resultatet inte bra alls heller.. 
 
Jag har redan svårt när nya människor lindar min stump. Att det dessutom händer sånt här gör ju inte saken bättre. Är rädd det kommer bli ännu svårare att låta nya personer linda stumpen. Nåja..
Mamma kom till akuten sedan och ungefär i samma veva fick jag åka upp till avdelningen. Berättade för sköterskorna där vad jag hade varit om på akuten. Dem tyckte det lät konstigt också. Jag nämnde också till mamma som följde med till avdelningen att nästa gång det blöder så försöker vi fixa lindningen hemma och går det absolut inte att linda själva så tänker jag tvinga dem på akuten att ringa till avdelningen och fråga om det finns någon som kan linda tryck. Tror det skulle underlätta för alla. Sen berättade jag att min högsta önskan just nu är att få det omlindat.                                                                                                                           
Fick först lite mat av mamma (hade inte hunnit äta något innan och sen var det eftermiddag) som hade varit ner till kiosken och handlat. Sen var hon tvungen att åka. 
Senare på kvällen lindades det om och jag var så lättad och mycket gladare efter. 
 
Det var min lilla söndag. Räknade verkligen inte med att detta skulle hända... 

Kommentarer
Postat av: Nathalie

Ursäkta att jag frågar men fattar inget alls :/ Va är de för farligt att de börja blöda på stumpen? Slutar de inte eller vad?

2013-05-21 @ 15:43:21
Postat av: Kristin

Otroligt nonchalant och klantig läkare! Googlade lite på ditt syndrom och det är ju jjätteviktigt med tryck vilket läkaren borde veta. Sjukvården är sjuk ibland :(

2013-05-30 @ 01:49:20

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0