flickansaara.blogg.se

Svar! + några andra få rader...

 

 

 

Svar: Du har rätt att det är rätt omständigt och att det tär på kroppen att sövas. Grejen är att det tär på kroppen oavsett om man skulle göra det i vaket tillstånd eller i narkos. Skulle jag göra omläggningarna i vaket tillstånd så skulle det även tära mer psykiskt också. Det är inte små sår vi pratar om - utan här pratar vi stora köttsår.

 

 

Svar: Tyvärr kan jag inte ge ett 100% svar på din fråga. Självklart hoppas doktorerna på att såren kommer att läka någon gång. 

Men jag börjar bli mer tveksam. Jag har lagt om mina sår i ca 9 år nu och känner att det inte är någon jätte stor förändring när det gäller såren. 

Jag håller tummarna att dem kommer på någon bra behandlings metod. 

 

Liten uppdate om läget just nu:

Koilingen gick bra i måndags. Dock hade jag väldigt ont efter så jag fick ligga på uppvaket och få stark smärtlindring. Men den medicinen jag fick först var inte så jätte bra för mig. Visst, det hjälpte mot smärtan men jag började hallucinera. Det kändes som jag svävade och rummet var en enda stor degklump som någon knådade (d.vs att allting bara flög omkring och rörde på sig) 

Så jag fick nå annat och strax efter det kunde jag äntligen få någorlunda ro. 

Tisdag morgon åkte jag tillbaka till avdelningen. Sov sedan genom hela dagen och vaknade sedan upp på eftermiddagen. Är så fruktansvärt trött att det inte känns normalt alls. 

Idag onsdag: Blev väckt av sköterskan för runt en timme sen. Jag skulle nämligen ta vikten. För som jag skrev för någon dag sedan så skulle jag ta vikten både före och efter det lilla ingreppet just för att man ska kunna gämföra och ev kunna se om jag har/håller på och samla på mig vätska. Men min vikt visade strax under 2kg mindre än vad det visade i söndags (av någon konstig anledning) så då kan man ju lungt säga att inget vätska har samlats i kroppen inte. 

Annars då? Är fortfarande väldigt trött. Känner mig inte glad alls för det har kommit nya sår på stumpen som är som sprickor och dem gör jätte ont. Jag har en känsla av att dem kommer bli lika svårläkta som resten av stumpens sår. 

Sen har jag börjat tagit antibiotika mot urinvägsinfektion också. Är det inte det ena, så är de det andra. 

Fan!

 

Det finns jobbiga dagar så du kan känna mer glädje för de bra.
Eller nåt sådant, fy inte kul med sprickorna. Hoppas de ej gör ont mer nu.
And svårläkta sår. När du orkar rekomenderar jag dig att läsa på själv. Tex på EB sidor där det finns mycket bra material. Lita inte bara på läkarna. De är bra att hålla dig vid liv men att få ett värdigt liv det är DIN uppgift.
Lite peppning så du ej ger upp.
Kram

Tack så jätte jätte mycket, betyder verkligen :), du är söt du med :P

Tack så jätte jätte mycket, betyder verkligen :), du är söt du med :P