Svar på tal..



Någon ville att jag skulle berätta om min systers död. Visst kan jag berätta lite men vill inte gå ut med varför/hur hon dog. Det har jag valt för mig och min familjs skull och det hoppas jag ni förstår?

Min syster hittades hemma i sängen 5 Februari på kvällen av min mamma. Jag var inte hemma utan var på sjukhuset då. Jag fick reda på den 6 Februari att hon hade gått bort. Mamma kom in på mitt rum på sjukhuset och hade även en kurator med sig. Man såg att mamma hade gråtit. Ögonen var alldeles röda och hon kom fram till mig och viskade att något hemskt har hänt. Jag börjar självklart att gråta utan att jag visste vad som hade hänt. Sen får hon fram att min syster är död och vad som troligen har hänt och så.

Den dagen minns jag som om det vore igår. Det är en dag man aldrig glömmer. Medans mamma och kuratorn var inne i rummet så var Sanna, Jörgen och Jörgens son i väntrummet. Sen kom allesammans in i rummet och vi pratade mycket tillsammans om det som hade skett.

Saknaden är fortfarande enorm och jag vet inte om den kan bli mindre. Men jag har blivit starkare nu och kan prata mer om det nu. Det gör mig starkare som person att kunna prata och berätta lite än att hålla det inom sig.

Det är nästan bättre att prata om saker (oavsett vad det är) än att hålla det inom sig! Känner ni att ni behöver lätta på hjärtat så hoppas jag ni alla har någon ni kan prata med. Så ni inte går med det inom er som en tung börda. Ni måste vara rädda om varandra!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0